Glad och lydig hund!

Tyvärr ser jag att mina ord använts på ett forum av någon annan, med avsikt att dessa ska vara dennes. Stycket är rakt av kopierat från nedan inlägg om ledarskap.

Upplyser härmed att detta inte bara är brottsligt, utan även moraliskt och etiskt oförsvarbart. Skämmes tamejfan!!

Här kan foruminlägget läsas!

Tack till vänner ute på nätet som uppmärksammade detta!

Den röda tråden för att lyckas med sin hund är ledarskap. För många är ordet negativt laddat, men det finns heller inget riktigt bra ersättningsord. Bitvis försöker jag med "samarbete", för det är just det det handlar om till syvene och sist. Men tyvärr får man inte in hela betydelsen i ordet samarbete. Jag skriver därför "ledarskap" här och hoppas att ni bortser från den eventuella negativa laddningen som ordet har för er.

Bland alla flockdjur, så även människan, finns individer som föds som ledare. De är skapta att ha en position att styra upp, att se till att flocken/gruppen fungerar. Ledartypen blir ofta chef eller gruppledare på arbetsplatsen.
Andra människor föds som följare. Deras uppgifter blir att kunna "sitt område". Ofta specialiserar de sig på en uppgift som de blir otroligt duktiga på.
Precis lika är det bland hundarna. En del föds som ledare och det är dessa som med jämna mellanrum försöker öka sin position, "klättra i rangen" som vi ofta kallar det. Ledarna blir oftast de bästa hundarna då drifterna gör att de jobbar till de stupar för att hela tiden komma uppåt. Ledartypen är oxå det som vi ofta hör kallas "alfahund". Den hund som med tiden kommer att klättra sig upp till flockledare i den naturliga flocken.
Andra hundar föds som följare och de hundarna blir det mer sällan problem med. De finner sig, utan att ifrågasätta, att bara vara hund i familjen. De problem som brukar framträda hos följaren är vekhet, nervösitet och rädsla. En följare vill inte ha ansvaret att vakta flocken och när människan inte tar sig an uppgiften, så får hunden ett ansvar som den inte klarar av.

Men hur är vi då en bra ledare för vår flock? Det finns inga direkta regler för detta. Det hade varit praktiskt med en lista som man bockar av; såhär gör du. Men begreppet är mer flummigt än så.
Ledarskapet måste finnas i vardagen, utan eftertanke och helt naturligt för att bli riktigt bra. Det går inte att lura hunden, men det går att träna in ett ledarskapsmönster till viss del. Dock inte såpass att en naturlig "följarmänniska" kan få ett riktigt gott samarbete med en "ledarhund". Det är därför viktigt att rätt hund hamnar hos rätt människa. De allra flesta uppfödare har ett öga för detta. Problemet är oseriösa uppfödare som inte kan läsa varken hund eller köpare.

På TV4+ går just nu serien "The Dogwhisperer". Ceasar Milan som programmet handlar om, pratar mycket om "den naturliga ledaren". Jag sågar honom. Inte rätt av, han kan oerhört mycket om hundspråk, är duktig på att läsa av hundarna, hur de fungerar och varför. Men jag sågar hans lösningar.
Man kan välja att vara två olika sorters ledare; Auktoritär eller Auktoritativ.
I teorin är Milan auktoritär, i praktiken auktoritativ.
En auktoritär ledare leder sin flock för att han är duktig, för att han ser sin flocks enskilda kunskaper, för att han ser flocken som stark om man samarbetar.
Den auktoritativa ledaren styr sin flock för att han kan, för att han har makten, för att han sätter sig själv först.
Milan ser _hunden_ och ser problemet. Men hans lösning är ren och skär dominans; elhalsbans, stackel och halsband uppe vid öronen med kraftiga och direkta korrigeringar vid minsta tecken på fel beteende. Sköter hunden sig så blir det lugnt, bestraffningen upphör.
Vill vi ha vår hund som en ren undersåt eller vill vi ha samarbetet och vänskapen?

Gränsen kan emellanåt vara hårfin. Lika illa som att bestraffa dåligt uppförande och ignorera rätt anser jag att motsatsen kan vara. Kan vi bekräfta för hunden hur vi vill att flocken ska fungera om vi bara ger ros och inget ris? Kan man uppfostra sin hund genom att enbart belöna rätt beteende och ignorera rätt?
Ja, vi kan säkert få en fungerande hund på det viset. Speciellt om hunden är en följare. Men jag anser att vi inte kan bygga ett ledarskap på något av sätten och ge en trygg flock. Det gäller att ta och ge. Hela tiden. Vi måste styra upp, visa för hunden "det här är inte ok" och "det här är BRA!". Vi måste låta hunden utföra det den kan bäst, bygga upp dess självförtroende och låta den ta en viktig position i flocken, uföra det som den kan bäst. Vara en del av kedjan.

Genom att inte låta hunden äta, gå in och ut genom dörren, hoppa in och ut från bilen etc förrän ett "varsågod", lägger den första stenen. Men det skapar inget ledarskap. Gör man detta dag ut och dag in, så blir det ett inlärt beteende och har ingenting längre att göra med ledarskap. Vi måste alltså tänka längre och bredare.
En hund som inte får sin uppgift blir inget annat än en undersåt. Uppgiften beror på vad det är för hund man har. I min flock kan ingen använda näsan så bra som min hund. Det är hans uppgift. När vi ställs inför "problemet" så får han träda fram. Jag, som auktoritär ledare säger; "Det här kan du mycket bättre än mig, led mig till målet". Vi målet tar jag över igen och berättar vad vi gör härnäst.
Den auktoritativa ledaren säger "Jag gör det här bäst!" oavsett om den kan bäst eller inte. Det kanske är mer tur än skicklighet om han leder sin flock till målet.
Ge och ta.

Hunden hör bättre och luktar bättre än oss människor. Ska vi då ta bort uppgiften att vakta? Måste vakt innebära att hunden skäller hysteriskt så fort någon närmar sig huset?
Om vi skäller på hunden så snart den skäller för att någon är vid dörren, är vi då en bra flockledare? Om vi låter hunden skälla, är vi DÅ en bra ledare?
Nej, hunden får uppgiften att upptäcka. Därefter tar vi som ledare över ansvaret igen. "Tack så mycket, nu tar jag över". DÅ fungerar vi som en auktoritär ledare.

Att ge hunden möjlighet att ta egna intiativ kan vara både bra och förödande. Återigen handlar det om att ta och ge. En del säger att en hund aldrig får vinna en kamplek. Min hund får vinna ofta för att han ska bli styrkt i det han kan. MEN! På kommando "loss" så ska han alltid direkt släppa. Min hund får ta sig vissa friheter, som att hoppa på mig. MEN! Han måste läsa mina signaler och gå ner när jag säger ifrån. Ge och ta.
En annan hund jag hade fick lov att morra på mig. Han behövde det för att styrka sin självkänsla. Innebar hans morrande på mig att han klättrade i rang? Nej, ta och ge. Han var fortfarande under mig, men med lite mer självkänsla att klara saker på egen hand. En tredje hund fick något svart i blicken när hon kampade och släppte inte. Berodde det på svagt ledarskap? Nej, drifter som det var upp till mig att se till att hon kunde hantera.

Ge och ta. Tydligt och konsekvent. Har man sagt en sak så är det så. Säger jag "sitt", så är det sitt nu, som gäller. Inte när hunden studerat fågeln klart. Sätter sig inte hunden direkt, så är det min skyldighet som flockledare att styra upp. Jag visar och jag kräver. Hunden ska inte göra det av rädsla att nåt obehagligt händer om den inte utför. Den ska göra det för att den litar på att ledaren vet bäst. Och en ledare som är tydlig, schysst och konsekvent utstrålar just det.

Att kalla in när en jakthund drar från ett rådjur exempelvis, att svårt. Att däremot först bryta med ett "nej" och SEDAN kalla in är lättare (om inte lätt). Vid en inkallning måste hunden både bryta, vända, springa IFRÅN retningen. Nu är det ju ett extremt exempel med just jakthund på drev, men det förklarar så väl hur det är meningen att "nej" ska användas...

Träna in "nej" som ett brytande kommando. Tanken med "nej" ska vara "sluta med det du gör och ta kontakt med mig så ska jag berätta vad du ska göra". Detta kan tränas på många sätt, men ett sätt som jag tycker funkar jättebra för att befästa ordet "nej" och dess betydelse är:Alla hundar har prioritet på belöning. Bollen är kanske rolligare än repleksaken, godiset godare än bollen etc.. Låt säga att det är som det sistnämnda. Godis är bättre än boll (men bollen måste ändå vara uppskattad). Rulla bollen, säg "nej" och rör dig flaxigt/kul/viftande osv ifrån bollen. Ha gärna koppel på hunden vid första övningarna så att du fysiskt kan hindra hunden att ta bollen. Direkt hunden tittar på dig, beröm "BRA!" och ge godis.
Utveckla detta, men långsamt. Tänk hela tiden på vad ordet "nej" betyder (sluta med det du håller på med, ta kontakt med mig, så ska jag berätta vad du ska göra). Genom att tänka på just innebörden, så inser du att du behöver erbjuda ett bra alternativ. Med tiden kan du komma att kasta bollen, bryta med ett nej, belöna och sedan kasta en ny boll på andra hållet som en förstärkning på att det roliga fortsätter trots "nej".

"Nej" ska alltså inte vara ett "straffkommando", inte vara något negativt, utan ett kommando som alla andra..

Den här övningen är för valpar och vuxna hundar som aldrig följt ett personspår tidigare. Du kan aldrig LÄRA din hund att spåra. Att spåra sitter i generna och en del raser har större fallenhet än andra. Du kan däremot lära hunden att den ska följa spåret. De allra flesta raser går att lära detta, fast det är olika krävande och frustrerande.. ;o)

För att spåra med din hund behöver du följande utrustning:
*Lång lina, 10-15 meter lång helst.
*Spårsele
*Leksak och/eller godbitar i en liten plastburk
*Snitslar i tvättklämmor
*Kaffe, kakor och dricka till dig själv ;o) samt vatten till din hund

Du behöver även ett ställa att spåra på. Det ultimata att börja med är välgallrad granskog. Öppen mark är svårare och bör vänta tills man "befäst" vad det är man ska göra.
Man KAN givetvis spåra utan sele, lina och snitslar men det är bra att ha dom redan från början. Selen är en signla till hunden (eller rättare sagt, det BLIR en signal efterhand som hunden vet vad den ska göra) att den ska spåra och att den ska jobba självständigt. Linan behövs för att hunden ska komma den bit bort från föraren så att denna inte stör hundens arbete. Snitslarna behövs för att veta precis var du har gått. När man går ut spåret så tycker man att man vet. När man sen kommer ut i spåret med hunden, så inser man att alla träd ser likadana ut och alla har myrstackar på samma sida.. *L*

Så till spåret! Tänk på att rasta din hund ordentligt så den slipper tänka på det. Ha gärna medvind i spåret, dvs vinden i ryggen när du går ut spåret. Detta hjälper hunden att få ner nosen i backen, eftersom doftpartiklarna flyger iväg framåt. Bind gärna upp hunden i närheten, så han/hon ser dig försvinna. Se till att du har fickorna fulla med godis och leksaker, för när du börjat gå spåret kan du inte vända och gå tillbaka. Sparka gärna lite i marken där spåretbörjar. Detta gör att det avlämnas extra mycket doftpartiklar och gör det lättare för hunden att förstå att det faktiskt är spännande. Nonchalera hunden som förmodligen vill vara med och leka just då. När du skrapat klart, jonglera lite med leksaken så att hunden ser det och börja gå ut i skogen, fortfarande utan att prata med hunden. Efter 10-15 normala steg så lägger du ner leksaken på marken mitt framför dina fötter. Gå ytterligare 10-15 steg och lägg ytterligare en grej. Fortsätt gå till du gått i en vid cirkel och tills du lagt ner 5 saker. Slutet på cikeln måste ligga minst 20 meter bort från starten för att inte hunden ska få vittring på slutet direkt. Totala längden på detta spåret är ungefär 30-50 meter.
Om hunden inte gillar leksaker, så kan du lägga ut föremål och lägga en liten godbit _under_ saken. Då kommer hunden att markera att den hittat någon genom att puffa med nosen på saken för att komma åt godbiten.

När du gått ut spåret kommer ditt kaffe in i bilden! :o) Slå dig ner, njut av skogsdoften och sippa på ditt kaffe. Sätt dig gärna nära hunden, men bry dig inte om den. Efter 20 minuter har spåret legat lagom länge. Då har din vittring som du lämnat i luften sjunkit ner till marken och spårkärnan. Spåret är ändå ungefär en meter brett, så hunden kan "slå" fram och tillbaka. Detta är inget fel.

Ta hunden och koppla på spårsele och lina, fortfarande utan att prata med den. Gå mot startpunkten, där du skrapade med fötterna och ställ dig stilla. Låt hunden jobba själv, nosa runt och se om den uppmärksammar dina skrapmärken. Prata inte med hunden. Tar den upp spåret och ger sig ut där du har gått, släpp efter på linan och låt den jobba ut en bit framför dig. När du släppt ut linan minst hälften, så går du efter i normal promenadtakt. Försök att inte gå fortare än att linan håller sig sträckt. Låt gärna hunden dra lite, det peppar och motiverar. Korrigera inte med ryck, sätt i stället på dig handskar.

När hunden går utanför spåret, så stannar du bara. Säg ingenting, utan låt hunden vimsa. Så fort hunden tar upp spåret igen så följer du med efter, uta att säga något. När hunden hittat en sak som du "tappat", DÅ får du låta! Gärna så alla sommargäster med stugor den närmsta kilometern hör dig! ;o) Belöna med glad röst och lek lite med hunden och leksaken om de är intresserad av det. Tystna sedan och ta leksaken och stoppa på dig den. Stå helt tyst och låt hunden förstå att spåret fortsätter. Följ med när den hittat, stanna när den går ur. Fortsätt likadant spåret ut!
När ni kommer till slutet, så koppla av sele och lina och ha partaj! Inget ska vara roligare än att komma till spårslutet!

Efterhand kan du göra längre spår, svänga lite i spåret, lägga ut saker glesare och låta det ligga längre stund innan ni går ut.

Ha det så kul i spåret!

Många tvekar över att klippa klorna. Men det är inte värre för hunden än för oss att klippa naglarna. Det viktiga är att inte göra en grej av det! Det är när vi är nervösa som hunden blir rädd för klotången. Ha hunden stående. Lägger du den ner så kommer den i underläge och det förstärker det jobbiga. Lyft tassarna som på en häst och stå vid sidan om hunden.

Leta upp pulpan. Har hunden svarta klor, så syns denna inte. Om du tittar på undersidan av klon, så ser du en "skrovlig" triangel (se bild). Där triangeln slutar börjar oftast pulpan.

När du har klippt kan du titta närmare på klon. Ser du en vaxliknande "bubbla" så har du klippt nära pulpan och precis så mycket som bör tas. Om klon ser torr ut i toppen, så kan du ta ytterligare lite. Ta lite i taget, så riskerar du inte att klippa i pulpan.

Om du skulle råka klippa i pulpan, så kommer det att blöda. Blodstopp för pulpan finns bla att köpa i djuraffären och kan vara bra att ha hemma. Att råka klippa i pulpan är ingen fara. Det blöder lite och hunden kanske gnäller till. Men kom ihåg; ömka inte hunden! Då kommer ni att få jätteproblem att klippa klorna framöver. Att klippa i pulpan är inte ett uns så illa som att skada en klo eller slita av den. Det är oftast resultatet på en oklippt klo.

Lycka till!