Glad och lydig hund!

Den röda tråden för att lyckas med sin hund är ledarskap. För många är ordet negativt laddat, men det finns heller inget riktigt bra ersättningsord. Bitvis försöker jag med "samarbete", för det är just det det handlar om till syvene och sist. Men tyvärr får man inte in hela betydelsen i ordet samarbete. Jag skriver därför "ledarskap" här och hoppas att ni bortser från den eventuella negativa laddningen som ordet har för er.

Bland alla flockdjur, så även människan, finns individer som föds som ledare. De är skapta att ha en position att styra upp, att se till att flocken/gruppen fungerar. Ledartypen blir ofta chef eller gruppledare på arbetsplatsen.
Andra människor föds som följare. Deras uppgifter blir att kunna "sitt område". Ofta specialiserar de sig på en uppgift som de blir otroligt duktiga på.
Precis lika är det bland hundarna. En del föds som ledare och det är dessa som med jämna mellanrum försöker öka sin position, "klättra i rangen" som vi ofta kallar det. Ledarna blir oftast de bästa hundarna då drifterna gör att de jobbar till de stupar för att hela tiden komma uppåt. Ledartypen är oxå det som vi ofta hör kallas "alfahund". Den hund som med tiden kommer att klättra sig upp till flockledare i den naturliga flocken.
Andra hundar föds som följare och de hundarna blir det mer sällan problem med. De finner sig, utan att ifrågasätta, att bara vara hund i familjen. De problem som brukar framträda hos följaren är vekhet, nervösitet och rädsla. En följare vill inte ha ansvaret att vakta flocken och när människan inte tar sig an uppgiften, så får hunden ett ansvar som den inte klarar av.

Men hur är vi då en bra ledare för vår flock? Det finns inga direkta regler för detta. Det hade varit praktiskt med en lista som man bockar av; såhär gör du. Men begreppet är mer flummigt än så.
Ledarskapet måste finnas i vardagen, utan eftertanke och helt naturligt för att bli riktigt bra. Det går inte att lura hunden, men det går att träna in ett ledarskapsmönster till viss del. Dock inte såpass att en naturlig "följarmänniska" kan få ett riktigt gott samarbete med en "ledarhund". Det är därför viktigt att rätt hund hamnar hos rätt människa. De allra flesta uppfödare har ett öga för detta. Problemet är oseriösa uppfödare som inte kan läsa varken hund eller köpare.

På TV4+ går just nu serien "The Dogwhisperer". Ceasar Milan som programmet handlar om, pratar mycket om "den naturliga ledaren". Jag sågar honom. Inte rätt av, han kan oerhört mycket om hundspråk, är duktig på att läsa av hundarna, hur de fungerar och varför. Men jag sågar hans lösningar.
Man kan välja att vara två olika sorters ledare; Auktoritär eller Auktoritativ.
I teorin är Milan auktoritär, i praktiken auktoritativ.
En auktoritär ledare leder sin flock för att han är duktig, för att han ser sin flocks enskilda kunskaper, för att han ser flocken som stark om man samarbetar.
Den auktoritativa ledaren styr sin flock för att han kan, för att han har makten, för att han sätter sig själv först.
Milan ser _hunden_ och ser problemet. Men hans lösning är ren och skär dominans; elhalsbans, stackel och halsband uppe vid öronen med kraftiga och direkta korrigeringar vid minsta tecken på fel beteende. Sköter hunden sig så blir det lugnt, bestraffningen upphör.
Vill vi ha vår hund som en ren undersåt eller vill vi ha samarbetet och vänskapen?

Gränsen kan emellanåt vara hårfin. Lika illa som att bestraffa dåligt uppförande och ignorera rätt anser jag att motsatsen kan vara. Kan vi bekräfta för hunden hur vi vill att flocken ska fungera om vi bara ger ros och inget ris? Kan man uppfostra sin hund genom att enbart belöna rätt beteende och ignorera rätt?
Ja, vi kan säkert få en fungerande hund på det viset. Speciellt om hunden är en följare. Men jag anser att vi inte kan bygga ett ledarskap på något av sätten och ge en trygg flock. Det gäller att ta och ge. Hela tiden. Vi måste styra upp, visa för hunden "det här är inte ok" och "det här är BRA!". Vi måste låta hunden utföra det den kan bäst, bygga upp dess självförtroende och låta den ta en viktig position i flocken, uföra det som den kan bäst. Vara en del av kedjan.

Genom att inte låta hunden äta, gå in och ut genom dörren, hoppa in och ut från bilen etc förrän ett "varsågod", lägger den första stenen. Men det skapar inget ledarskap. Gör man detta dag ut och dag in, så blir det ett inlärt beteende och har ingenting längre att göra med ledarskap. Vi måste alltså tänka längre och bredare.
En hund som inte får sin uppgift blir inget annat än en undersåt. Uppgiften beror på vad det är för hund man har. I min flock kan ingen använda näsan så bra som min hund. Det är hans uppgift. När vi ställs inför "problemet" så får han träda fram. Jag, som auktoritär ledare säger; "Det här kan du mycket bättre än mig, led mig till målet". Vi målet tar jag över igen och berättar vad vi gör härnäst.
Den auktoritativa ledaren säger "Jag gör det här bäst!" oavsett om den kan bäst eller inte. Det kanske är mer tur än skicklighet om han leder sin flock till målet.
Ge och ta.

Hunden hör bättre och luktar bättre än oss människor. Ska vi då ta bort uppgiften att vakta? Måste vakt innebära att hunden skäller hysteriskt så fort någon närmar sig huset?
Om vi skäller på hunden så snart den skäller för att någon är vid dörren, är vi då en bra flockledare? Om vi låter hunden skälla, är vi DÅ en bra ledare?
Nej, hunden får uppgiften att upptäcka. Därefter tar vi som ledare över ansvaret igen. "Tack så mycket, nu tar jag över". DÅ fungerar vi som en auktoritär ledare.

Att ge hunden möjlighet att ta egna intiativ kan vara både bra och förödande. Återigen handlar det om att ta och ge. En del säger att en hund aldrig får vinna en kamplek. Min hund får vinna ofta för att han ska bli styrkt i det han kan. MEN! På kommando "loss" så ska han alltid direkt släppa. Min hund får ta sig vissa friheter, som att hoppa på mig. MEN! Han måste läsa mina signaler och gå ner när jag säger ifrån. Ge och ta.
En annan hund jag hade fick lov att morra på mig. Han behövde det för att styrka sin självkänsla. Innebar hans morrande på mig att han klättrade i rang? Nej, ta och ge. Han var fortfarande under mig, men med lite mer självkänsla att klara saker på egen hand. En tredje hund fick något svart i blicken när hon kampade och släppte inte. Berodde det på svagt ledarskap? Nej, drifter som det var upp till mig att se till att hon kunde hantera.

Ge och ta. Tydligt och konsekvent. Har man sagt en sak så är det så. Säger jag "sitt", så är det sitt nu, som gäller. Inte när hunden studerat fågeln klart. Sätter sig inte hunden direkt, så är det min skyldighet som flockledare att styra upp. Jag visar och jag kräver. Hunden ska inte göra det av rädsla att nåt obehagligt händer om den inte utför. Den ska göra det för att den litar på att ledaren vet bäst. Och en ledare som är tydlig, schysst och konsekvent utstrålar just det.